En annorlunda utflykt våren 2017

En vårdag åkte jag till Rosendahls trädgårdar för att träffa en vän. Vi hade inte setts på ett par år. Vi pratade oavbrutet samtidigt som vi stoppade i oss lite lunch. Därefter hade vi planerat att meditera tillsammans.
Vi gick högst upp på en kulle med utsikt över norra Djurgården och Brunnsviken. Där satte vi oss under en tjock gammal ek för att meditera. Vi hann inte sitta länge förrän höga ljud från helikopter-propellrar störde lugnet. Två stora militärhelikoptrar kom flygande och stod sedan still och hovrade nära oss, på låg höjd över Djurgårdsbrunnsviken (viken framför Sjöhistoriska museet). Vi drog en lättnadens suck när de flög iväg efter några minuter och vi satte oss med ryggarna mot den gamla eken.
Precis när vi börjat meditationen återvände helikoptrarna och stod och hovrade över oss igen. Efter en alltför lång stund flög de diagonalt över vattnet och ett par kvarter bort över husen på Östermalm, för att sedan svänga av och fortsätta i ungefärlig riktning mot Sveavägen och Norra Bantorget. Så tillbaks till kanalen intill "vår" kulle för att vara stilla där igen.
"Vad väntar de på?", frågade vi oss.
Samma rutt mot centrum upprepades några minuter senare. Minst två gånger utfördes detta medan vi såg på (vi räknade inte, men jag minns att vi blev mer och mer irriterade över bullret - eller rättare sagt förbaskat arga).
Att meditera med händerna för öronen gick inte bra alls, varför vi slutligen bestämde oss för att strunta i meditationen och i stället gå och fika. När vi lämnade helikoptrarna stod de åter still över kanalen och "bullrade".
Jag hade hyfsad koll på tiden eftersom mina tåg hem inte gick så ofta. Vi minns båda att vi befann oss på fiket i mycket god tid före kl. 15 (troligen redan 14.40). Alltså var helikoptrarna i luften ovanför oss långt före 15. Till fiket i Rosendahls växthus tog det max 5 minuter för oss att gå.
När min vän och jag hade fikat och pratat klart cyklade han hem och jag gick till Djurgårdsfärjan. Vi skildes vi åt senast kl. 16.

Datumet den dagen var 7 april 2017. Jag tror att "attentatet" utfördes 14.53, så vi hade "de väntande helikoptrarna" över oss långt före den tiden... 

När färjan kom från cityhållet/Moderna museet var den fullpackad av människor som verkade upprörda och en del såg chockade ut. Jag fick då veta vad som hade hänt på Drottninggatan. 
Jag och några andra på färjan pratade om att vi inte skulle vara rädda, eftersom just att skapa rädsla var syftet med attentatet. Människor började fråga okända om de kunde ta sig hem trots inställda kommunikationer. Jag blev rörd och kände mig stärkt av den oväntade kärlek och omtänksamhet som folk visade sina medmänniskor.
Jag messade vännen jag träffat en stund tidigare. Han berättade att ett stort köpcentrum redan varit stängt på grund av terrordåd när han kom dit. Mycket snabbt jobbat med tanke på att hans cykelväg dit var kort.
Även när jag passerade Slussens T-bana var där utrymt, mörkt och låst. På en "banderoll" med rullande text läste jag att stängningen berodde på ett terrordåd. Mindre än två timmar efter händelsen visste man redan att det var just ett terrordåd...
"Konsprirationsteori" eller fakta - du är fri att bedöma min berättelse som du vill. Jag vill inte skrämma upp någon utan berättar min egen upplevelse från den dagen - min egen sanning.
Jag tror att många Sanningar är på väg upp i Ljuset nu.

2017 var jag ännu ganska naiv och publicerade ovanstående på Facebook. Det var innan mina konton, det ena efter det andra började hackas. Några månader senare hade jag kapat Messenger och ett Facebook-konto som inte gick att radera. Facebooks intresse för att hjälpa till var 0. Därmed kan det ha skrivits en hel del saker i namn Kerstin Wegler efter jan. 2018. En vän fick konstiga mail, men förstod att jag ej skrivit dem. Många vänner tappade jag bort och kanske är de inte vänner längre p.g.a. konstigheter :) 

Jag har publicerat denna berättelse på annan plats i bloggen, men på en mer undanskymd plats så jag hittar den inte :)

               TRO, HOPP och KÄRLEK

 behövs nu, inte minst med tanke på det kaos som nu uppstått på jorden. FÖR ATT MÖRKRET SKA FÖRSVINNA BEHÖVER DET FÖRST KOMMA TILL YTAN. 

                           DET ÄR DAGS NU! TILLSAMMANS SKAPAR VI 

                                     DEN NYA VÄRLDEN