120. I Vikingarnas fotspår
02.03.2023
Havets vågor har spolat upp och format dessa vackra "stenar av kristall" på stranden i Roslagen
Jag tillbringade nyligen ett par veckor hos en vän vid Roslagens kust. Det var underbart att åter höra havets vågor slå mot stranden. Havet ger mig en känsla av frihet och stark kontakt med elementen.
Senast jag var "havsnära" var 2019, då jag hyrde stuga på Fårö och skrev klart min andra bok Uppdrag Jorden. Jag njöt då av energierna där och pratade med Gute-fåren, kors-spindlarna och trollsländorna.
När jag då besökte Gamle Hamn (på Fårös nordvästra sida) kände jag en stark närvaro av vikingar. Jag såg i mitt inre hur ett vikingaskepp kom in mot land. När vikingarna i båten landstigit blev de överfallna och dödade, såg jag i min "inre film". Minns att jag grät, för det fanns mycket sorg på platsen. När jag sedan läste mer om hamnen fick jag bekräftat att där fanns gamla vikingagravar! Jag fick en märklig känsla där vid raukarna, som om jag varit på besök i en annan tid.
Även vid den vackra Roslagskusten fick jag en känsla av att vikingarna hade färdats med sina skepp. Dock fick jag inte till mig någon specifik tydlig upplevelse. Men en havsörn såg jag flyga en bit bort!
En dag hamnade jag vid ett spännande Vikingamuseum, utan att veta om att det fanns där - nära kusten. Där fick jag bekräftat att det fullkomligt vimlat av vikingar i dessa trakter. I broschyrer kunde man läsa mer om deras liv och leverne. En stor karta i museet visade hur de kunnat ta sig långt in i landet via vattenvägar på den tiden.
Ett stenkast därifrån fanns bl.a. även resterna av en bosättning/vikingaby. Där kände jag många olika motstridiga energier som jag inte kunde särskilja. I vikingarnas liv fanns väl glädje, sorg, gemenskap och osämja som i de flesta andra...