120. I Vikingarnas fotspår

Havets vågor har spolat upp och format dessa vackra "stenar av                                   kristall" på stranden i Roslagen

Jag tillbringade nyligen ett par veckor hos en vän vid Roslagens kust. Det var underbart att åter höra havets vågor slå mot stranden. Havet ger mig en känsla av frihet och stark kontakt med elementen.

Senast jag var "havsnära" var 2019, då jag hyrde stuga på Fårö och skrev klart min andra bok Uppdrag Jorden. Jag njöt då av energierna där och pratade med Gute-fåren, kors-spindlarna och trollsländorna.

När jag då besökte Gamle Hamn (på Fårös nordvästra sida) kände jag en stark närvaro av vikingar. Jag såg i mitt inre hur ett vikingaskepp kom in mot land. När vikingarna i båten landstigit blev de överfallna och dödade, såg jag i min "inre film". Minns att jag grät, för det fanns mycket sorg på platsen. När jag sedan läste mer om hamnen fick jag bekräftat att där fanns gamla vikingagravar! Jag fick en märklig känsla där vid raukarna, som om jag varit på besök i en annan tid.

Även vid den vackra Roslagskusten fick jag en känsla av att vikingarna hade färdats med sina skepp. Dock fick jag inte till mig någon specifik tydlig upplevelse. Men en havsörn såg jag flyga en bit bort!

En dag hamnade jag vid ett spännande Vikingamuseum, utan att veta om att det fanns där - nära kusten. Där fick jag bekräftat att det fullkomligt vimlat av vikingar i dessa trakter. I broschyrer kunde man läsa mer om deras liv och leverne. En stor karta i museet visade hur de kunnat ta sig långt in i landet via vattenvägar på den tiden. 

I skolan var jag inte intresserad av historia förrän vi, någon gång på mellanstadiet, besökte Vikingastaden Birka på Björkö i Mälaren. Då först blev historian "levande". Det var väl vikingarna som tog kristendomen till Sverige därför att det underlättade deras handel med andra länder? 

Jag stannade också vid en kyrka i närheten av kusten; gick in i minneslunden där. Där fanns en stor vacker sten med nedanstående budskap. Duvor flög över kyrkogården, vilket gjorde budskapet extra starkt.

Alltså - dags för oss alla att bidra till att sprida FRED och FRID över jorden i dessa orostider!

Bästa sättet att bli av med en ovän är att göra sig till vän med den. Alltså - dags att fredsförhandla! Både mellan individer och länder...

Ingen är bättre eller sämre än någon annan - alla har vi våra brister och gör våra fel. Dags att acceptera att andra är olika och tänker och tycker olika. Vi är alla ETT