81. Låt Västanvinden sopa bort trollen!

Jag vill berätta en saga för er därför att den PASSAR SÅ BRA JUST I DAG

Ur min barndoms sönderlästa favvo-bok: Min Skattkammare, del 3 (1954)

"Pojken och trollen" eller "Äventyret" (förkortad)

Det var en gång en pojke som ville ut på äventyr. Han tog den genaste äventyrsväg som fanns, mitt genom djupa skogen.

"Hallå" ropade han. "Äventyr, kom! Det är bara sorg och bedrövelse hemma. För några dagar sedan försvann prinsessan när hon plockade blommor på ängen. Somliga tror att hennes nya styvmor har trollat bort henne, så att hennes egen dotter ska kunna bli landets prinsessa. Men ingen vet något bestämt."

Dagen gick och skymningen föll. Pojken hade ätit upp sin sista smörgås. Han var trött och satte sig på en sten och väntade på äventyret. Hu, vad det prasslade bland kvistar och löv, men pojken var inte rädd för det! Snart kom ett stort troll, ful som stryk, vankades med en säck på ryggen.

"Godkväll farbror", hälsade pojken artigt, pratade lite och fick veta att säcken var full av silverkorn och att överst låg en läcker snok till prinsessan att snaska på.

Efter en stund kom ett lite mindre troll till förbi , med en säck gullkorn och en groda till prinsessan. Därefter ett tredje troll med ädla stenar i säcken. Överst hade han en fet padda till prinsessan att snaska på.

"Vilken prinsessa?" frågade pojken. Trollet svarade "Pytt, fick du vetat" och gick vidare.

Pojken smög efter de tre trollen genom skogen, till ett stort grått berg som var deras slott. Där satt prinsessan inspärrad i en kammare. Nära taket i kammaren fanns en liten fönsterglugg, genom vilken en stjärna lyste. Prinsessan viskade till stjärnan: "Kommer inte älvorna snart?" Älvorna kom strax och gav prinsessan bär och frukter att äta i stället för den otäcka trollmaten.

Pojken letade sig fram till fönstergluggen från utsidan av berget och hörde när Trollmor sade till sina tre söner:

"Prinsessan får själv välja vem av er som hon vill gifta sig med....Det finns bara en sak som vi troll behöver vara rädda för. Så här låter trollformeln som kan fördärva oss:

Kom friska vindar och vädra ut

Långöron, väldig haka och stornäsa!

Kom västanväder och sopa bort

Trollen från gråa berget!

Men trollformeln måste läsas av pojke som varken är rädd för troll eller mörker. Då är det farligt. Skulle vi möta en sådan pojke, så trollar vi bort honom innan han hinner öppna munnen", sa trollmor och flaxade omkring.

Då hördes en pojkröst från fönstergluggen och trollen stod som förstenade medan pojken läste trollformeln.

När pojken hade läst färdigt - då kom de friska vindarna och västanvädret kom och slog upp porten på vid gavel. Ut flög alla trollen. Det gick så fort, att man inte såg åt vilket håll de tog vägen.

Pojken och prinsessan tog med sig guld, silver och ädelstenar och återvände till Kungariket.

DEN KORT-KORTASTE SNABBVARIANTEN OCH VAD SOM HÄNDER NU

Eftersom pojken inte är rädd lyckas han befria prinsessan (visdomen?) från trollen (mörkret) som rövat bort henne. Trollen far iväg med Västanvinden och prinsessan är åter fri. I trollens berg hittar pojken och prinsessan guld, silver och ädelstenar i överflöd som de kan ta med sig hem till Kungariket. 

Det är precis vad som sker på Jorden nu! Vi har samlat visdom i massor under årtusenden. När vi befriar oss från rädslans klor blir vi fria från mörkret! Västanvinden kommer och blåser bort allt gammalt och mörkt så att Sanningarna kan komma upp i Ljuset. De kommer upp på löpande band nu i dagarna, eller hur?

Om inte mörkret funnits hade vi inte kunnat se Ljuset. Därför, nu tackar vi mörkret för hjälpen och skickar iväg det med Västanvinden, för all tid. Mörkret har fått oss att se polariteter, att leva i dualitet och lärt oss hur vi INTE vill leva. 

Sanningen är kärlek, sanningen är glädje, sanningen är ljus. Sanningen är att vi lever tillsammans på Universums vackraste planet. Det är dags att ta hand om den och ge den kärlek. Att ge oss själva och varandra kärlek. När vi gör det blir vi befriade från det gamla och mörka och kan tillsammans skapa den värld som vi vill leva i. NU!

När vi tar hand om varandra och om vår levande planet höjer vi energierna Jorden runt och därmed också i hela Universum. Vår planet är på väg att bli det paradis som den en gång var - och åter är ämnad att bli.

Vi är alla lika viktiga för jordens utveckling. Vi är alla en pusselbit i vår planets pussel, just för att vi alla är olika. Vi har olika egenskaper, kunskaper och erfarenheter. De behöver inte värderas, bara finnas till nytta för oss alla. 

Du ska verkligen tro att du är något. Du är bäst på att vara Du. Glöm Jantelagen! Var dig själv, det finns redan så många andra...