69. INTRO 4

06.01.2022

Jag är tacksam för all hjälp 

Jag är mycket tacksam över all hjälp jag har fått de senaste åren från olika håll, både från varelser som jag inte kan se i det fysiska och av fysiska djur och människor. I min bok Uppdrag Jorden, beskriver jag hur jag upptäckte intuitionen och vågade lita på den. På så sätt mötte jag "rätt personer" och hamnade på de platser och kurser som i sin tur gav mig ännu mer hjälp på vägen, medvetet eller omedvetet. På så sätt har jag också fått flera nära vänner. Ingen av dem finns just nu nära mig fysiskt, men i hjärtat har vi en nära kontakt. De finns i vårt land och på andra platser på jorden och i universum.

Yoga har hjälpt mig mycket på vägen, bland annat genom andningsövningar, koncentrationsövningar och mantran. De senaste nio månaderna har jag gjort Kriya Yoga varje morgon, som en hjälp att öppna de översta chakrana och även få igång "livskraften" i kroppen; Chi, Ka och allt vad den kan heta... Kriya yogan sägs vara den äldsta yogaformen. Jag läste även boken "En Yogis självbiografi" av Paramahansa Yogananda. Den var mycket intressant, dock mer svårläst än Anastasia-böckerna... men allt ska inte vara lätt och jag behövde nog läsa den för att bli mer uthållig och ödmjuk... hmm

"Alla" i den andliga världen påpekar ständigt hur viktigt det är att vi går inom oss, t.ex. att vi mediterar varje dag. När våren kommer vill jag sitta utomhus och meditera, med ryggen mot en trädstam eller vid en sjö och höra skvalpet av vågorna. Vi är snart där, i vårens tid, talgoxarna låter redan annorlunda :)

Även att vi bör vara "här och nu", göra vad som gör oss glada och engagerade, påminner "de osynliga" oss ständigt om. "Var som ett barn" sade Jesus när han levde på jorden och syftade på att leva i nuet och glädjas åt stunden som barnen gör. Under arbetet i förskolans värld har jag förstått hur otroligt mycket vi har att lära av våra barn.

Så snälla ni, låt era barn leka - var med och lek, lägg undan mobilen, stäng av nyhetsflödet och sociala medier och VAR HÄR OCH NU och GLÖM TID OCH RUM.

Jag ser framför mig EKO-byar, som små samhällen, där vi lever nära varandra i blandade åldrar. De äldre har mycket att ge barnen och de yngstas lek, glädje och skratt sprider i sin tur livsglädje omkring sig.


Av någon anledning som jag inte har en aning om, tog jag fram min vackra bok med dikter av Karin Boye. Det var några år sedan... Jag letade fram den kanske mest kända ur diktsamlingen "För trädets skull". Ju mer jag läser den, ju mer känns den precis "mitt i prick" i denna tid.


Ja, visst gör det ont 

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister, 
ont för det som växer 
                                 och det som stänger.


Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger, 
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger. 
Svårt att vara oviss, rädd och delad, 
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra - 
svårt att vilja stanna
                                   och vilja falla.


Då, när det är värst och inget hjälper 
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya, 
glömmer att de ängslades av färden - 
känner en sekund sin största trygghet, 
vilar i den tillit
                         som skapar världen.


Share