32. Atlantis del 5. Kraft, visdom och kärlek

Apropå "ego" i texten nedan, så tycker jag att Hilma af Klints målning här ovanför, passar mycket bra in här.

Är det vägen bakåt som leder oss framåt?

Dags för den Gudomligt feminina energin att vakna!

FÖRST kommer här länkar till tidigare inlägg i denna serie om Atlantis:

28. Atlantis del 1. Dualiteten

29. Atlantis del 2; Adama 

30. Atlantis del 3, Malta

31. Atlantis del 4. Kärlekens och Glädjens ö

32. Atlantis del 5 = DENNA

33. Atlantis del 6. Vägen till Templet 

34. Atlantis del 7. Cirkeln är sluten

I boken "The Crystal City of Atlantis" står det att atlanterna under ledning av sin kung Asua.ra hade uppdraget att återfå fred och harmoni på Jorden efter en lång period av konflikter under Atlantis andra del. Men viktigast var; de kom för att förankra Kosmisk medvetenhet på denna planet och för att inkarnera Stjärnfrön i mänsklighetens DNA.

Det fanns både ljus och mörker under Atlantis era. Atlanterna var stolta över sin kunskap och samtidigt arroganta på grund av sin kraft. En del gav sig in i saker som var förbjudna, vilket ledde till sänkt moral i hela samhället. Dessa ego-styrda individer öppnade en kanal som förde ner starka krafter till jorden. I slutet av Atlantis tid började mörka krafter att använda den kraftfulla energin för att tillfredsställa sina begär och för att ha kontroll över andra.

Den visa feminina energin blev åsidosatt och den inre kunskapen glömd. Konsekvensen var att möjligheten till multi-dimensionell kontakt förlorades inom människorna.

Christine Auriela Aloisio berättar i boken att hon och hennes man Francis besökte dalen med de vackra kullarna för att göra ett energiarbete med kristaller. De gick till klipporna vid havet bakom de två kullarna där de tidigare känt starka energier. När de kom till punkten där de befann sig precis mitt emellan kullarna, kom en stor vacker hök flygande i cirklar ovanför dem, som för att berätta att de var på rätt plats.

Christine kunde känna energierna från Kristallstaden i havet och vibrationerna från drottningen, Ashta.ta.ra. Hon var verkligen därute, beredd att vakna och ge balansen tillbaka till det maskulina.

Christine berättar även i boken att det bland hennes man Francis alla målningar finns en avbildning av ett Alabastertempel, en energetisk byggnad under havet mellan Gozo och norra delen av Comino. Templet väntar på att bli aktiverat, skriver hon. Detta tempel ska finnas intill Gozos kust, under havet, nära Qala och UFO-landningsplatsen.

Christine fick veta att anledningen till att hon och Francis blivit ombedda att utföra detta speciella uppdrag var för att assistera vid åter-aktiveringen av vibrationerna från Kristallstaden, Ashua.ra.ta.ra från ytan, sedan skulle andra ta vid. De som sedan "följer efter" kan då först höja sitt eget medvetande och sedan hjälpa till att höja medvetenheten hos och inspirera andra att utveckla sin inre Kraft, Visdom och Kärlek.

Boken "The Crystal City of Atlantis" har mycket höga energier. Den behöver läsas, inte återges från en översättare, d.v.s. jag, som inte är bra på engelska. Trots att min engelska är dålig upplevde jag dessa energier mycket starkt. Jag läste Christines slutord flera gånger:

"Jag önskar ur mitt hjärta att du vill se över ditt eget liv och vara tacksam för varje steg du har tagit mot din egen sanning och sanna jag. Det är anledningen till att jag delar min resa med dig.

Christine."

Efter att ha läst de orden funderade jag över allt jag själv har att vara tacksam för. Jag är mycket tacksam för att mina tre barn valde att födas av mig, trots mitt då helt stängda hjärta. Det var modigt gjort.

Jag är tacksam för att leva på denna vackra planet i den spännande tid som är nu. Tacksam över alla jordens under i form av olika djur, växter och fantastiska vyer.

Faktiskt kan jag också känna tacksamhet även för de som utmanat mig genom att försöka bromsa mitt uppvaknande på olika sätt, medvetet eller omedvetet. Det har gjort mig mer motiverad och mer medveten om min inneboende kraft.

Tacksam är jag också över alla knuffar jag fått i rätt riktning, genom synkroniserade händelser bland annat. Vad jag har behövt, men inte alltid önskat, har kommit till mg.

Listan över vad jag är tacksam för blev överraskande lång, två A4-sidor, vilket jag är tacksam för :) För bara 10 år sedan hade den varit mycket kortare - då levde jag som i en "trög sirap" och visste inte vem jag var inuti mig själv.

Om inte DU har gjort det kanske du också kan bli inspirerad att skriva en sådan "Tacksamhets-lista".

Ta hand om dig. Atlantis historia fortsätter en annan dag. <3