30. Atlantis del 3, Malta

Berättelsen om Kristallstaden Ashua.ra.ta.ra

Sanat Kumara (Vivamus) om Atlantis

Nedan följer ett egenhändigt översatt, kort utdrag ur boken The Crystal City of Atlantis

"Innan de stora flodvågorna översvämmade den vackra gröna dalen som nu är Medelhavet, gick många av prästerna, de äldre och Atlantis upplysta mästare ner under Jordens yta. De gick dit i fjärde-dimensionell form tillsammans med sin överstepräst Mandura. Atlanterna kallade sin kristallstad för Ashua.ra.ta.ra - en sammanslagning av Atlantis kung och drottnings namn, Asua.ra och Ashta.ta.ra."

Läsningen i "The Crystal City of Atlantis" gav mig bekräftelse på mina egna upplevelser från Malta 2014. Jag minns att Francis, som var vår guide under resan, sade att det inte var någon tillfällighet att vi hade valt att åka just till Malta.

"Efter att ha varit här på Malta kommer era liv förändras", sade han. I dag håller jag verkligen med honom.

Landet Malta består av tre öar. Där finns fler än 50 förhistoriska tempelruiner. Den största ön, där huvudstaden Valetta och flygplatsen är belägna heter Malta. Vår guide Francis berättade att den kallas för Kraftens ö. Nedan berättar jag om några upplevelser jag hade där.

Öppning av ett inre seende 

(ur Uppdrag Jorden, förkortad variant)

En dag skulle vi besöka en plats med två mycket olika tempelruiner. Det ena templet, Mnajdra, hade enligt vår guide feminina energier. Templet Hagar Qim däremot sades ha maskulina energier.

När vi kommit fram till platsen gick vi först nerför en backe mot havet, till templet som påstås ha feminina energier. En bit ifrån tempelruinen stannade vi och sjöng glada sånger och dansade tillsammans i en stor ring. Vår reseledare menade att för att väcka upp energierna i stenarna behövde vi först ladda oss med positiv energi. Jag som tycker om att leka och dansa, protesterade inte.

Därefter gick vi fram till tempelruinen. Jag tryckte händerna mot de höga stenblocken vid ingången. När jag blundade såg jag otydliga bilder av sandstensfärgade rundade väggar. Bilderna bleknade sakta bort och inga nya framträdde. I stället gick jag ut ur den delen av templet och uppför en trappa. Därifrån såg jag ner i ett taklöst rum som vi besökare inte fick gå in i, kanske på grund av rasrisken.

Det pirrade i hela kroppen och kändes som ett starkt kraftfält på platsen där jag stod. Jag blundade för att känna kraften bättre. Då såg jag plötsligt suddiga bilder av långa tunnlar. Det var många tunnlar som gick åt olika håll.

Så upplevde jag en superklar bild. Det var som om jag deltog i en filmsekvens. Jag stod högt uppe, på en lång balkong eller loftgång. Till höger om mig såg jag flera tunnlar som försvann in i berget. Nedanför mig fanns ett litet torg.

Torget var belagt med små stenar i ett vackert mönster. Mitt på torget fanns en damm som fångade mitt intresse. Den hade formen av en kvadrat med avrundade hörn. Jag funderade på hur dammen var konstruerad. Hur hade man fått till stenarna i en så mjuk och vacker linje från torget och ner till vattenspegeln? Var det kanske en brunn eller en källa och ingen damm? Bilden bleknade bort, antagligen för att jag tänkte och inte längre var i nuet. Eller var allt inbillning?

Jag vet inte hur länge jag stod där och blundade. När jag vände mig om såg jag att gruppen gick uppför backen mot det manliga templet. Jag skyndade mig efter.

Templet Hagar Qim, som enligt vår guide hade maskulina krafter, stod högst uppe på en kulle. Stenblocken var otroligt stora och höga. I en sal var de staplade högt på varandra som Legobitar. Hur hade man lyckats bygga detta? Templet var ett betydligt pampigare bygge än det kvinnliga.

"Jaha, män ville visa sin makt redan på den tiden", tänkte jag.

Trots det kunde jag inte känna något kraftfält där. Visst var det vackert när den lilla ön Filfla skymtade genom en öppning i templet. Visst undrade jag varför byggarna lämnade en springa i väggen för att kunna se just den ön. I en sal fanns en piedestal med ett vackert och spännande mönster inhugget. Jag funderade en stund över vad den kunde ha använts till, men fann inget svar.

Egen fundering: Vad var det som hände? Varifrån och varför kom dessa bilder från templet Mnajdra upp i mitt inre? Kan stenar i byggnader verkligen lagra energier eller minnen och sedan ge ut dem till människor tusentals år efteråt? Det lät otroligt tyckte jag, trots att vår guide påstod just det. Eller hade jag själv levt på Malta i ett annat liv för länge sedan och upplevt platserna i verkligheten? Och därför återupplevde dem när jag kom tillbaks dit? Det lät lika konstigt.

I en annan "filmsekvens" som jag upplevde under veckan såg jag mig själv gå i en underjordisk tunnel. Jag hade en lång klänning på mig och gick barfota på sanden i tunnelns botten. Det kändes som om jag var på väg hem. Snart såg jag ett svagt ljus från mynningen av tunneln och skyndade på stegen.

När jag kom närmare öppningen såg jag en stad på en ö i det oroliga havet utanför. De höga husen glittrade som om de var av kristall. Ön med den lilla staden sjönk snabbt ner i vattnet. Det kändes som om en stor vass tagg av sorg skar rakt in i hjärtat. Som om jag höll på att förlora det viktigaste jag hade. I samma ögonblick märkte jag att vattnet steg upp över fötterna och smalbenen. Jag vände och sprang snabbt tillbaks in i tunneln. När filmsekvensen bleknade bort snyftade jag ännu av sorg.

Långt senare förstod jag att staden inte sjönk i havet, utan det var vattnet som steg. Kanske på grund av en tsunami? Kanske var det en del av Atlantis som jag såg sjunka? Vår guide hade berättat om kristallstäderna som enligt sägen ska finnas på havets botten utanför Malta.

Jag funderade mycket över de upplevelser jag hade på Malta. 2018, när jag började skriva "Uppdrag Jorden" passade jag på att fråga Sanat Kumara om saker jag var nyfiken på.

Jag frågar Sanat Kumara om Atlantis

Kjerstin: Jag vill fråga om Atlantis, sedan väljer du själv om du vill svara. Kanske det inte passar här, men jag är nyfiken.

Var Malta en del av, eller var det rent av Atlantis centrum? Var Atlantis från början oerhört mycket större så det täckte hela Medelhavet? Vissa tror att Atlantis fanns i Grekland, där öar och städer blivit förstörda av vulkanutbrott och tsunamis. Platon skrev ner en gammal muntligt berättad historia om en tsunami mellan Marocko och Spanien som dränkte kristallstäder i havet. Har alla rätt?

Historien om Atlantis undergång, har den något samband med de tre syndafloderna? Jag har fått för mig att det står om tre syndafloder i bibeln, men jag har inte själv läst bibeln. Jag tänker att filmfrekvensen som jag såg från tunneln, visade hur de sista resterna av Atlantis kristallstäder sjönk i havet. Att det i så fall var den tredje och sista flodvågen. Var det så?

Sanat Kumara 8 december 2018:

De flesta av er som levde under Lemuriens blomstringstid valde sedan att förflytta er till Atlantis, eftersom ert livsmål är utveckling. Lemurien stagnerade i utveckling på grund av den kvinnliga energins övervikt så allt fler av er valde Atlantis. Ni hade allt där, i Kristallstäderna. Intim kontakt med er Moder Jord och Universum, stora kunskaper och förmågor. Ni skapade er egen verklighet genom att manifestera det ni önskade. Kommunikation skedde telepatiskt, liksom ni kunde kommunicera obehindrat med djuren och, faktiskt, hela naturen och dess olika väsen.

Atlantis var i början oerhört stort och hängde samman med Lemurien, som låg längre söderut. Atlantis omfattade Atlanten och Medelhavet och därmed är svaret på dina frågor ja. "Flodvågorna" var tre. Den första skiljde Lemurien och Atlantis åt genom att landmassor genom jordbävningar och tsunamis hamnade i havet. Av den andra flodvågen förminskades Atlantis rejält. Malta blev då navet/centrum med en övärld runt omkring. Maktkampen blev än större av olika anledningar och Atlantis era tog slut genom den tredje flodvågen.

Kontakten med den andliga världen och till stor del med Moder Jord bröts då, för mer än 10.000 år sedan. Makt och girighet tog till stor del över, vilket gjorde att energin sjönk. Urbefolkningar jorden runt behöll sina kunskaper, men motarbetades. Genom årtusendena har många försökt att föra fram sanningen, men har stoppats på olika sätt. Sanningen har förvanskats och vänts mot de upplysta.

Nu är tiden mogen för kunskapen att återvända. Lärdomarnas tid är över och ni håller på att förändra/återskapa Jorden. Gaia, den vackraste blå planeten i universum blir vad den är ämnad att bli; en fredens, ljusets och kärlekens boning. Ni har gjort ett fantastiskt arbete genom årtusendena, genom att under många, många liv i mörker och kamp samla kunskaper som ni nu kan ta med er när jorden höjs till Högre Sfärer.

Jag beundrar och högaktar er styrka och ert mod.

Er Broder Sanat Kumara