28. Atlantis del 1. Dualiteten
Detta blogginlägg är det första i en serie om Atlantis. Jag skriver om egna upplevelser som vanligt och börjar därför så här :)
Konstnären Hilma af Klint (1862-1944) var en pionjär inom abstrakt måleri.
Hon var före både Kandinsky och Malevitj.
Innan Hilma började måla medialt hade hon under tio års tid varit med i en spirituell grupp kallad De Fem. Gruppen tog emot budskap i bild och ord från den andliga världen. På så sätt hade Hilma förberetts för att sedan gestalta evolutionen i bild.
Bilden ovanför heter Altarbild 1. Den är målad av konstnären Hilma af Klint år 1915. Tavlan är nästan 240 cm hög och 180 cm bred. Det är en fantastisk upplevelse att stå framför originalet.
När jag flyttade i början av denna sommar gjorde jag mig av med mycket saker. Jag hade bestämt mig för att endast ha kvar möbler och föremål som betyder något för just mig.
Efter ett par veckor satte jag upp några bilder på väggarna, bland annat mina egna två bilder av "sexan/nian" och mellan dem Jorden/Gaia som stiger uppåt i energierna - i en spiral. (Mer om dessa bilder och egna upplevelser finns i blogginlägg nr 6 och 24)
Några posters med bilder av Hilma af Klint blev det också - eftersom jag haft speciella upplevelser av hennes bilder.
Utdrag ur min bok Uppdrag Jorden, s. 54
"Efter Malta-resan var healingen intensiv. Att det var energier som jobbade i kroppen och gjorde den friskare, det förstod jag. Men hur gick det till?
När grannen, som brukar tipsa mig om olika saker, berättade att hon skulle gå en healing-utbildning var jag redo att följa med. Jag tog ledigt de helger som kursen skulle pågå och därmed kunde grannen och jag samåka.
Kursledaren berättade om en mästare som kallades för S:t Germain. Han hade levt på jorden med det namnet under Napoleons tid. Genom meditationer och praktiska övningar fick jag alltmer kontakt med S:t Germains lila helande energier. Även under healingen på Malta hade jag upplevt en starkt lila färg, mindes jag.
Vid ett tillfälle under den sista kurshelgen tog jag emot healing av min granne. Jag låg avslappnad och blundade. Då såg jag plötsligt namnet Hilma af Klint som inristat i sten. Sedan bläddrades flera av Hilmas målningar fram för mitt inre, som ett bildspel. De var tydliga, precis som de hade sett ut på Moderna museets utställning året innan. Jag kände igen Altarbild 1, som då hade fått något att snurra i min panna. Bilden av den svarta och vita svanen och en stor tavla med olika former och symboler i pastellfärger var också bekanta. Sju-åtta målningar bläddrades upp innan sista bilden bleknade bort och försvann."
Bilden här ovan ingår i serien De tio största. Detta är n:r 7, Mannaåldern. Höjden är c:a 320 cm, alltså över tre meter.
Hilma af Klint (1862-1944)
Det finns en del forskning om Hilma af Klint, även pågående. Jag har inte gett mig tiden att fördjupa mig i den, utan återger lekmannamässigt "ett hopkok" av information som jag har hittat på olika håll.
När jag hittade romanen "Hilma" av Anna Laestadius Larsson (2017) läste jag den med förtjusning. På baksidan av boken skriver författaren:
"Sekelskiftet 1900 - industrialiseringen tränger ihop människorna i städerna, tro och vetenskap bryts mot varandra och arbetares och kvinnors krav på rättigheter ska snart för alltid förändra vår världsuppfattning.
Mitt i denna tid lever och verkar Hilma af Klint. Hon målar som ingen annan gjort tidigare. Hon tar hjälp av den mystiska kvinnogruppen De Fem och höga mästare från den andliga världen. Hon är så övertygad om att världen inte är redo för hennes konst att hon gömmer undan tavlorna allt eftersom de blir färdiga.
Det här är romanen om människan, konstnären och gåtan Hilma af Klint. En berättelse om att följa sin inre röst, att försöka utföra det omöjliga."
Hilmas målningar
Innan Hilma började måla medialt hade hon under tio års tid varit med i en spirituell grupp kallad De Fem. Medlemmarna i gruppen gjorde anteckningar och skisser som Gurli Lindéns bok "Vägen till templet" grundar sig på.
Författarens egna ord om innehållet i boken Vägen till templet, från bokpärmens baksida:
"Hilma af Klint var lärjunge till höga Mästare från en annan dimension. Hon genomgick en tioårig förberedelsetid innan hon kunde säga ja till uppdraget:
Att i bild framställa den djupa visdom som åter skulle manifesteras, genom ett formspråk nytt för henne själv och för hennes samtid."
Vägen till templet s. 46:
"I november 1906 inleds arbetet med en serie målningar som benämns Urkaos. Allt är färdigt förberett. Nu får hon äntligen gripa penseln. Hon står i portalen och hon målar den. Hela evolutionen ska gestaltas och hennes hand förs över vattnet, jorden och luften ännu sammanblandade, ännu i virvlande kaos. Ur detta kaos börjar de flesta formerna synas; spiralen, snäckan, bokstavstecknen framträder. En skapelseprocess har inletts."
Dualiteten
Gruppen De Fem får budskap från den andliga världen. Hösten 1905, efter 9 års arbete får Hilma löfte att arbeta i mysteriernas tjänst, att få delta i uppbyggandet av det nya.
Ur Gurli Lindéns bok Vägen till templet s. 437:
Nu talas också om duala krafter som möts, att den som är med henne varit bunden vid henne ända sedan systersjälen skapades.
För första gången ges också en förklaring till dualväsendet som skull bli en så genomgripande idé i det kommande arbetet:
Dualväsendet uppstod så att andens urbild, det är själen, blev kluven i två. En del innehöll kärleken, en del visheten. Kärleken blev kvinna, visheten man, anden blev en. Återförenade blir en gång de som varit det förr."
På målningen här ovanför, Barnaåldern, finns en blå och en gul cirkel längst ner i bilden. Det blå står för den maskulina energin och det gula för den feminina, har jag förstått. De färgerna återkommer i flera bilder eller serier, t.ex. den poster ur serien Kunskapens träd som jag köpte (se nedan).
Hilmas målningar är framställda i serier under temat utveckling eller evolution. Många av dem innehåller kraftfulla motsatsförhållanden i såväl färg som bild, t.ex. serien Svanen och serien Duvan.
Sammanfattning av verket "Målningar till templet" 1906-1915
Nedanstående är "plockat" ur Gustaf af Klints förord till "Vägen till templet". Gustaf är son till Erik af Klint, Hilmas brorson. Gustaf är ordförande i stiftelsen Hilma af Klints verk.
Period 1: 1906-1908 målade Hilma till 100 % som medium. Under 1 1/2 år gjordes det 111 målningar varav 10 stycken var 328 x 240 cm ("De tio största" är alltså över 3 meter höga)
Period 2: 1912-1915 arbetade Hilma 50 % mediumistiskt. Hon gjorde 81 målningar, varav en stor andel i storlek 150 x 150 cm.
Period 3: 1916-1941 sökte sig Hilma fram med egna erfarenheter som grund. Hon gjorde studier på det astrala planet av djur, växter, färger, mänskliga organ, kulturer m.m. Tidigare målade hon mest i olja, men den här perioden blev det akvareller eller pennteckningar, mindre i storlek, men i ett enormt stort antal.
Hilma testamenterade hela ovanstående verk, drygt 1000 målningar och 124 böcker till sin brorson, Erik af Klint. Hilma hade även angivit att presentation av verket inte fick ske förrän 20 år efter hennes död.
Kjerstin: Hilma dog 1944, men den första presentationen av hennes verk skedde inte förrän i mitten av 1980-talet och då i Los Angeles. Museer i Sverige var inte intresserade förrän nu på senare tid. 2013 var det, på Moderna museet i Sthlm, en stor utställning med Hilmas verk (vilken jag skrivit om här ovanför).
Ett fantastiskt erkännande för Hilma af Klints målningar skedde oktober 2018 - april 2019. Som första svenska konstnär fick Hilma en del av sina verk utställda på Guggenheim-museet i New York.
Till mina tomma väggar valde jag på nätet ut två små posters till köket, ur serierna Kunskapens träd och Urkaos (se ovan). Både titlarna och bilderna fascinerade mig.
Till vardagsrummet valde jag två bilder ur serien De tio största (de två här ovanför) därför att de har så vackra färger och former. Jag blir glad av dem.
Så saknades en bild att ha över fåtöljen i min läshörna. Jag valde en vacker med magentarött på och tänkte att den kan passa till min mörkt lila fåtölj och matta med lila inslag i. När jag hade satt upp postern på väggen upptäckte jag att färgerna är exakt desamma som på min "6/9-bild", nämligen svart och magentarött och ovanför dessa fält på Hilmas bild - en guldfärgad planet som stiger upp i en spiral.
Genast kollade jag förstås spiralen - gick spiralen på min "Nova Gaia" åt samma håll som Hilmas? Ja, det gjorde den!
Tilläggas kan att Hilmas bild är både större, vackrare och proffsigare än mina små bilder och HON MÅLADE DEN FÖR ÖVER 100 ÅR SEDAN!
Tavlan i original är nästan 240 cm hög och 180 cm bred. På utställningen på Moderna museet i Sthlm 2013 såg jag inte den gigantiska tavlan eftersom jag var uppslukad av bland andra Altartavla 1 och kanske heller inte mogen för denna än?