Vår värsta fiende

Vad är det som påverkar oss på så sätt att vi har svårt att leva här och nu - och allt för ofta oroar oss för vad som (kanske) ska komma?

Varför har vi så ofta ångest för vad som varit - vad vi har sagt eller gjort i det förflutna? Eller vilka oförrätter andra har utsatt oss för?

Vår värsta fiende är lömsk och slår ofta till omärkligt, ibland när vi minst anar det.

Det okända, det för oss oprövade "det nya" framstår som hotfullt när vår värsta fiende slår till.

Fienden heter RÄDSLA. I rädslans klor vågar vi inte göra vad som känns rätt i vårt hjärta eftersom den kraften helt blockeras då, vi förlorar alltså kontakten med hjärtat...

(Jag talar av erfarenhet, eftersom jag under 56 år av mitt liv levt i ett kompakt mörker, i ett ständigt tillstånd av total rädsla - ur stånd att känna kärlek. Först de senaste 12 åren har hjärtat långsamt öppnats.)

Det är DAGS nu, dags att förstå att vi alla - VAR OCH EN - är värdefulla och viktiga!

Dags att GLÖMMA JANTE-LAGEN!

Den nya tiden

"Den nya tiden" - förutspådd redan av aztekerna (för 26000 år sedan?) - den är här NU! "Maya-folket" hade stora astronomiska kunskaper och kunde genom att studera stjärnbildernas och planeternas rörelser över tid, förutse denna stora händelse. Deras civilisation var även geografiskt betydligt mer omfattande än vad vetenskapen hittills har erkänt offentligt. Med en ny teknik (fråga mig ej vad den heter :) har man, via helikopter, hittat flera större städer över ett mycket stort geografiskt område i den ogenomträngliga sydamerikanska regnskogen. Detta berättades/visades i ett intressant vetenskapligt program i någon tv-kanal (ej svt).

Vill du leva i en värld där alla på riktigt har samma värde, rättigheter och friheter?

Vill du leva ett liv i gemenskap och kärlek, vilket inte utesluter frihet och självbestämmande?

Läs gärna det blogginlägg där Timothy berättar om liv i en högre skapande dimension än denna tunga 3D-värld. En värld med fri energi och ett liv i samklang med Moder Jord; Länk till Blogginlägg 3

I min bok Uppdrag Jorden berättar jag en del om egna upplevelser i "andra världar" (i andra tider eller dimensioner än just denna). Boken innehåller även övningar med syfte att öva upp medvetenheten. 

Det är dags att vakna upp nu och göra oss fria från slaveriets bojor.

Dags att välja mellan rädsla och KÄRLEK.

INSE:

VI människor är skapare på högsta nivå - genom våra tankar, känslor och handlingar SKAPAR vi ständigt vår egen omvärld - och har så alltid gjort förstås, trots att vi ej varit medvetna om det.

NU höjs allas vårt medvetande, mer och mer för var dag, tack vare att starka Ljus-energier strålas ner över oss alla här på jorden. Dessa energier hjälper oss att släppa eventuella gamla trauman och blockeringar.

Se naturens skönhet. Känn och visa tacksamhet till vår underbara Moder Jord som ger både oss och våra vänner djuren föda.

Inse att vi alla är lika mycket värda och att vi alla har ett viktigt uppdrag på denna vackra planet. Vi är alla olika och bidrar därför på vårt eget specifika sätt till helheten - som bitarna i ett stort pussel.

TILLSAMMANS skapar vi den Nya Världen NU!

Snälla du - häng med på tåget. Byt rädsla mot kärlek, empati, medmänsklighet och GLÄDJE!

Kaos är utveckling

Kaos är utveckling. Det är ett synbart kaos på jorden nu - men under ytan sker en stor omvandling jorden över - som förutspått är.

Mycket händer inom oss alla, både fysiskt och psykiskt. Starka, ofta oförklarliga känslor kommer och går. Det kan också göra ont här och var i kroppen. Vi släpper nu det gamla på olika nivåer.

Karin Boyes kända dikt (nedan) beskriver detta så fantastiskt bra, tycker jag.

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja, visst gör det ont när knoppar brister,

Ont för det som växer och det som stänger.

Ja, nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem nedåt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är som värst och inget hjälper,

brister som i jubel trädets knoppar.

då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya,

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit som skapar världen.