När dagen gryr
I självbiografin "När dagen gryr" (2017) berättar jag om min uppväxt i Stockholms innerstad. En stad i förvandling; de omoderna bostäderna i innerstaden renoverades. I centrum grävdes stora gropar, där sedan bl.a. Sergelhusen byggdes.
Flera läsare har berättat att min bok har fått dem att minnas sin egen barndom. Att minnas är en förutsättning för att kunna läka trauman, upptäckte jag under min läkningsprocess. Jag märkte att ju fler förträngda känslor som kom till ytan och bearbetades - desto friskare, friare och gladare blev jag.
Jag föddes in i en stor rädsla som jag var omedveten om ända tills jag, över 50 år gammal, upptäckte att den jag var rädd för - det var min mamma. Barndomen mindes jag nästan ingenting av!
2011 deltog jag i mitt livs första terapi, under en mycket intensiv vecka. Funktioner i min kropp, som varit avstängda p.g.a. den stora svarta rädslan väcktes upp.
Under en senare regressionsterapi såg jag mig gå in i vårt hus på landet. Pappa log emot mig när jag gav honom smultron. Där mamma befann sig var det svarta kompakta energier som gjorde mig rädd - hon fick inga smultron.
En ny annorlunda värld öppnades genom mina fysiska sinnen. Allt var ljusare och färgerna så intensiva! Jag kände smaker, lukter, smärta och t.o.m. vattnet mot min min hud när jag duschade. Det hade jag aldrig gjort förut!
Därefter började kroppen läka sig själv. Under bearbetningens och transformationens gång försvann eksem, migrän och astma. När jag 2014 slutade arbeta som förskollärare, med stress och barnbaciller, blev jag även av med bihåle- och öroninflammationer. och kunde helt avsluta "antibiotika-ekorrhjulet". Även högt blodtryck är numera ett minne blott.
När jag började lyssna på min intuition hände oväntade saker. Jag upplevde synkroniserade händelser av olika slag. Bland annat mötte jag människor som tipsade mig om böcker och kurser som jag behövde för att utvecklas vidare.
Mitt tidigare helt stängda hjärta började sakta öppnas och jag kände för första gången KÄRLEK.
