34. Den gemensamma nämnaren, Atlantis del 7 - cirkeln är sluten

15.10.2021

Följ med mig på två annorlunda resor. Vi knyter ihop säcken.

Hilma af Klint,        Altarbild 2, 1915
Hilma af Klint, Altarbild 2, 1915


Utdrag ur boken "Vägen till templet" av Gurli Lindén

(Förutsägelser s. 443)

Clemens i den andliga världen talar till gruppen De Fem den 3 december 1905:

"Det som ligger som en tät dimma och skymmer bort strålglansen från det ni längtar efter är inget annat än ni själva. Ni står i vägen för solen och så ser ni er egen skugga. Hur enkelt detta än är, vilken gränslös kamp krävs det inte för ett mänskligt sinne som under sekler arbetat på att lägga sten på sten i denna själviskhetens gestalt att kunna krossa de hinder som skymmer solglansen.

Ni har hört om förfärliga händelser världens historia - ni har läst om mäktiga förändringar inom naturens område och det har blivit sagt till er att när dessa förändringar inträffar, då nalkas den stora omstörtningen. Så i det yttre men också i det inre. En märklig strid, de mest genomgripande förändringar måste försiggå inom varje sinne där Gudsriket skall få breda ut sig - den starkaste kamp mot allt detta som vill binda kvar det avsöndrade jaget.



Östgötaslätten augusti 2021
Östgötaslätten augusti 2021


Bergsklättring

I somras hade jag några härliga semesterdagar på annan plats i vårt vackra land. Dagarna gick snabbt med lek med barn, starka meditationer och dans på kraftplatser. Vädret växlade snabbt dessa tidiga augustidagar mellan sol, vind och plötsliga utbrott av hårt regn eller åska. (Se den lilla "regnbågsbollen" på bilden ovan.)

Sista kvällen före hemresan hade jag kärt besök av en sädesärla på räcket utanför köket. Ärlorna hade flugit runt bilarna på parkeringen under flera dagar, men denne satt alldeles still. Han vred lite på sitt huvud ibland medan han såg mig stint i ögonen. Jag glömmer aldrig den stunden, för jag hann verkligen studera hur utsökt vacker han var och hans kloka blick - han ville mig verkligen något.

Jag hade svårt att somna i de starka energierna efter besöket på Ommas berg (Omberg).

Som i en film såg jag mig börja klättra uppför en tvärbrant och mycket hög klippa. Här och var fanns det smala klipphyllor. Jag ville verkligen upp till bergets topp - jag skulle helt enkelt dit!

Hjälpen jag fick av den andliga världen var stor. Varje gång jag var utmattad av ansträngningen kände jag hur någon puttade mig i rumpan så jag kunde ta mig upp på en klipphylla och vila en kort stund. Så fortsatte det medan jag långsamt och mödosamt tog mig upp till toppen av berget.

Jag kröp över kanten av bergstoppen och blev stående på en liten platå som täckte bergstoppen. Där strålade Ljus och Kärlek emot mig. Jag stod med uppsträckta armar och njöt av den underbara upplevelsen. Troligen somnade jag i detta underbara, för jag minns inte mer.


Hoppet ut i rymden

Ett par dagar senare är energierna fortfarande höga, inom eller utom mig - vilket kan jag inte avgöra, antagligen både och. På eftermiddagen, utan att ha fått något praktiskt gjort, ätit lunch eller orkat gå ut - då är energierna så starka så jag sätter mig i en fåtölj. Någon i den andliga världen vill mig något.

Jag ser magenta-rött, massor av magenta-röda energier som rör sig runt omkring mig, som en rök eller dimma i ständig rörelse. Så ser jag ett gulaktigt sken och jag sitter plötsligt i en gunga. Den sätts i rörelse, kanske med hjälp av mig själv och jag gungar - högt, högt. Linorna verkar vara fästa mycket högt uppe för gungan pendlar långt, både bakåt och framåt.

Snart vill jag hoppa, känna friheten av att flyga i luften. När gungan är i sitt läge längst fram så släpper jag taget om repen och flyger i luften. Snabbt, högt och länge. Friheten är total. (Jag som brukar må illa när jag gungar högt och dessutom har svindel) I den vackert magenta-röda dimman är allt bara underbart och spännande. Med en stor förväntan flyger jag genom rymden.

Så landar jag på något. Det rycker till i magen och allt blir stilla. I samma ögonblick kommer ett starkt gyllene ljus uppifrån, som en bred stråle som smalnar av och är riktad rakt emot mig. Jag står där och "badar" i det gyllene Ljuset, får healing i hals-chakrat och känner hur allt gammalt läks. Jag är hel, jag är lycklig och allt runt omkring mig är fullständig frid och kärlek. Jag sitter en lång stund i fåtöljen och njuter.

När jag reser mig upp ser jag tavlan som hänger vid fåtöljen; Hilmas målning Altarbild 2. 

Jag tänker oväntat: "Där uppe stod jag - dit upp flög jag genom rymden".


Så kom jag att tänka på sädesärlan som satt så länge och såg på mig. Jag tror det var jag som tröttnade på tittandet först, inte han som flög sin väg. Jag läser i Solögas bok "Djurens språk" om Sädesärla:

"Våga prova. Här gäller det att ha en egen uppfattning och inte fastna i tvekan:"

Tänk, så rätt han hade den lilla sädesärlan. Jag vågade både klättra på berget och hoppa ut i det okända utan att tveka. Jag som hela mitt liv varit den "räddaste av rädda". Och om JAG "den rädda haren" klarade detta så gör ALLA det.

Jag förstod också att det superbranta berget som jag så mödosamt klättrade uppför - det var allt gammalt som jag i många liv har upplevt och i denna inkarnation bearbetat och transformerat.

Tänk, på utställningen med Hilma af Klints verk på Moderna museet 2013, då hade jag bara ögon för Altarbild 1 (se ovan). Jag var inte mogen för den andra. Och all hjälp jag fick från den andliga världen, den hade jag ingen aning om. Jag är tacksam.



Hilma af Klint, Altarbild 2
Hilma af Klint, Altarbild 2
Hilma af Klint Altarbild 1
Hilma af Klint Altarbild 1

När jag stod där framför fåtöljen efter den härliga flygfärden, då insåg jag att Hilmas målning Altarbild 2 är en upp och nedvänd pyramid. Altarbild 1 är en rättvänd och

NÄR MAN SÄTTER DEN UPP-OCH NEDVÄNDA PYRAMIDEN PÅ DEN "VANLIGA" FÅR MAN ETT TIMGLAS.

Wow. MAGI!

  1. Jag mötte Tim i just den grottan som Christine har fotat bilden till bokomslaget ifrån. Och Tim visade mig, i just den grottan, olika symboler om balans; bland annat TIM-GLASET.
  2. Hilmas målningar Altarbild 1 och 2 bildar en pyramid tillsammans - den första verkar symbolisera vår mödosamma klättring uppför "berget" - alltså våra upplevelser i olika inkarnationer i 3:e dimensionen och bearbetningen/transformationen av dem. Den andra Altarbilden finns i en högre dimension där ljus och kärlek råder. Och tillsammans bildar de då ett TIMGLAS, som ju är en symbol för balans.
  3. I sin bok skriver Christine om balansering mellan maskulina och feminina energier. Hon och hennes man Francis har ett TIMGLAS som logga. Där står den nedre pyramiden för Lemurien där de feminina energierna övervägde och den övre pyramiden står då för Atlantis maskulina energier.
  4. I mitten av timglaset har vi VISDOMEN som mänskligheten har samlat under sina många inkarnationer på denna planet. Nu kan varje människa finna sin balans inom sig själv. Och när vi ber om det så får vi hjälp från den andliga världen med transformation och healing. 
  5. ALLT ÄR ETT


Tack så oerhört mycket för att just Du var med på min upptäcktsresa i Atlantis värld. Att säcken skulle knytas ihop genom den gemensamma nämnaren timglaset visste jag inte när jag började skriva.

Den käre Mandura får avsluta denna historia om Atlantis. Knyta ihop säcken ytterligare. TACK



Mandura via Kjerstin Wegler 30 september 2021

Älskade Bröder och Systrar. Jag är er gamle vän Mandura, tillika överstepräst i Atlantis. Historien om Atlantis är ingen saga utan en viktig Sanning. Paradiset på jordens yta som övergick till en ego-styrd upptäcktsfärd.

Nu kära ni, nu i denna tid som är nu möts vi åter. Den Nya Tiden är här, tiden då ni tappra och modiga själar har samlat oerhörda mängder av visdom till Den Ende / Källan / Skaparen.

Vi, Lemurens överstepräst Adama och jag Mandura, väntar på er. Vi befinner oss i en annan dimension. Vi har gjort resan från den 4:e till den 5:e dimensionen och vi hjälper och stödjer er nu från Gaias inre värld, Agartha. Eftersom även vi har gjort den inre resan som ni gör nu, så vet vi vad ni går igenom.

Vi beundrar ert mod och inte minst ert tålamod. Många är ni som väntat "i kulisserna" på denna återgång till en värld i balans, en värld i Kärlek. Det nya Paradiset som ni skapar själva.

Passa på att manifestera nu, det går lätt i denna stund, kommunikationerna med Universum, kommunikationen med Skaparen är vidöppen nu. Ni vet så väl - det ni tänker på får ni mer av. Visualisera, manifestera i tanke och ord.

Var i avskildhet, gå in i er själva. Ni vet allaredan att där - och endast där - finner ni Sanningen. Glöm det yttre skådespelet!

Ögon, öron och mun kan ni gott stänga igen för en tid för att lättare uppnå den fullständiga kontakten med er själva, med ert Högre Jag. I ert själv, i er essens har ni ALLT.

Gå in över tröskeln till den Gudomliga Jag Är.

Älska dig själv - älska dina medmänniskor. Ni är alla komna ur samma Källa. Ni är alla lika nära Gud.

Vi följer er i varje stund.

Er Mandura