Snälla du, förstå...

Snälla du förstå, att vi har levt i en illusion på denna planet så länge, så länge.

Vi valde det själva för att samla erfarenheter, kunskap och visdom.

Vi har skadat varandra, oss själva, våra vänner djuren och vår älskade Moder Jord som ger oss både föda och skönhet.

Hur tänkte vi när vi trodde att makt var viktigare än kärlek, kunskap och rättvisa?

Hur tänkte vi när vi gjorde experiment som skadade både djur, människor och vår vackra planet Gaia?

Hur tänkte vi när vi trodde att vi växte av att ha makt över andra. Det enda som växte var egot...

Snälla du, förstå - ekvationen går inte ihop.

Vi har glömt att lyssna inom oss, på vårt eget hjärta där sanningen finns. SANINGEN OM VÅR EGEN STORHET.

Vi har glömt att lyssna på "de osynliga" - på alla våra vänner i den för oss oftast "icke-synliga" världen.

Man lär sig av sina misstag och misstag har vi sannerligen gjort och därmed samlat lärdomar, inte sant? Det finns ingen skuld, det finns ingen skam - Gud dömer ingen.

Snälla du, inse att du nu bär en stor VISDOM inom dig.

VI ÄR ALLA UTAN UNDANTAG LIKA NÄRA GUD/KÄLLAN.

Allas liv är lika mycket värda, miljonär eller tiggare, svart eller vit. Ingen är bättre, ingen sämre. Snälla du, sluta värdera, försök att leva i ditt hjärta och i nuet!

Vi är alla Guds skapelse, Guds barn och vi kan alla ta emot den obegränsade Kärleken som strålas från Urkällan, Moder/Fader Gud, Skapelseguden eller vad du vill kalla vår högsta gemensamma nämnare.

Du är unik. Du behöver inte försöka likna någon annan. Du är bäst på att vara just DU. Du duger precis som du är, och just du är en viktig tråd i Universums väv - det nya kristallina nätet som vi ALLA nu väver tillsammans. Vi är alla skapare!

Vi är alla lika älskade, så snälla du TA EMOT GUDS KÄRLEK som finns överallt, i solens ljus, i naturen, djuren, i dina medmänniskor och i allt som någonsin har skapats.

Det är dags nu - för KÄRLEK, EMPATI, FRED, FRIHET och RÄTTVISA!

Allt är ett, allt är kärlek, allt är ljus.

JAG ÄLSKAR DIG

Ur mitt hjärta till Ditt

Skrivet i en stund av frustration - även över mig själv förstås! Vi hör alla samman - du är jag och jag är du. Vår utveckling pågår ständigt - vi blir aldrig fullärda. Jag föreställer mig det som att vi lever i en "utvecklings-spiral" - en metamorfos som ständigt pågår. Vi får nya "aha-upplevelser" och nya insikter som för oss vidare. Ibland behöver vi stanna till för att vi kommit in på ett sidospår, ibland kanske vi faller ner i en mörk grop för att sedan resa oss och uppleva att vi är starkare och friare än någonsin.